Skapa fritt!

Jag blev så glad när Mattias hörde av sig till mig och frågade om jag vill vara gästbloggare här! Jag har länge följt hans arbete, och jag beundrar verkligen hans lekfullhet och upptäckarglädje. Hans kreativitet och mod att gå utanför den så kallade ”boxen”. Och det är där någonstans jag skulle vilja starta det här lilla skrivaräventyret. I fritt skapande – frihet från den inre kritikern, från jämförelse och rädslor. Och hur otroligt svårt och omöjligt det kan kännas att nå dit. Förhoppningsvis kan jag erbjuda en gnutta inspiration och pepp till någon därute! Innan jag dyker ner i detta, kanske en presentation är på sin plats. Jag brukar kalla mig själv bildskapare, då jag upplever världen starkast genom det visuella. Det började med fotografi och jag tog mina första kreativa foton som 12-åring med min röda, kompakta, analoga kamera. Jag samlade ihop alla mina dyrbaraste och finaste saker, ställde dem på rad på golvet i mitt rum och fotade. I tonåren fick jag låna min pappas analoga systemkamera och tillsammans satte vi upp ett mörkrum hemma i garderoben. Det blev svartvita bilder av mina kompisar utsmyckade med blommor eller annan rekvisita. Människor och porträtt har alltid gett mig störst glädje inom foto, i vardagssituationer eller uppstyrda fantasiporträtt. Många år senare började jag på KSM (Kultur, samhälle och mediagestaltning) på Linköpings universitet och det var där jag blev förälskad i film som uttryck. Det har varit mitt största fokus de senaste åren, först dokumentärer och nu är står jag inför en helt ny roll som regissör då jag skrivit mitt första manus till en kort skräckfilm. Någonstans mitt i detta blev jag så trött på att jobba i datorn med allt, jag längtade efter att använda händerna, att kladda! Jag började måla, och nu är också det en av mina absoluta favoritsysslor. Nu tillbaka till ämnet. Fritt skapande. Vad är det, och varför är det viktigt? Jo för att utan det går jag runt i cirklar. Jag stagnerar och slutar växa som människa och som konstnär. Jag stannar i min lilla bubbla där allt är tryggt och alltid 21 grader varmt och inget sticker ut och inget känns. Till just den bubblan kan det vara så otroligt frestande att ta sin flykt, vid minsta lilla motstånd eller obehag. För det är så vi fungerar, vi människor. Det är så vi överlevt genom evolutionen men det är också vår förbannelse vi ständigt behöver kämpa emot. Det här blir så tydligt för mig när det gäller skapande – i vilken form det än må vara. Det är ju som att lägga ut sitt innersta på ett bord och säga ”titta här!” Du riskerar att bli bedömd, kritiserad, förlöjligad. (Riskerar, visst. Men hur ofta händer det egentligen?) Jag har kämpat emot den inre kritikern en hel del, och jag vet inte om jag någonsin kommer övervinna den till fullo. Men ÅH känslan av att släppa taget om alla de där rädslorna, tankarna, och bara SKAPA FRITT. Första hindret kan komma innan jag ens tar en bild, sätter penseln mot duken. Innan jag ens berättar om en idé för någon. ”Äsch, det där har säkert tusen andra redan gjort, och dessutom gjort det bättre än vad jag kan.” Kommer jag så långt att jag ändå går vidare och slutför något, då kommer nästa fartgupp. Att visa det för någon. ”Vad ska folk tänka om mig? Vem tror jag att jag är? Andra är ju så mycket bättre.” För att komma igång utan att låta alla tankar hindra mig, är mitt bästa tips att bara ”hålla för näsan och hoppa i”. Att bara göra – inte tänka. Om inte det är möjligt så går jag tillbaka till min övertygelse om att skapande är vårt sätt att kommunicera med vårt innersta verkliga JAG. Och det kan inte bli fel. Så enkelt är det. (Men ändå så svårt!) Det är viktigare att det blir NÅGOT än att det blir bra. I nästa steg, rädslan för att visa upp vad jag gjort, är det igen just den övertygelsen som ger mig mod och styrka. Det är omöjligt att skapa något som alla tycker om. Men jag är säker på att det alltid finns någon som just din konst talar till. Du är unik, även om många före dig haft samma idé, så kommer ingen utföra den på just ditt sätt. Med just ditt perspektiv, din blick, din känsla. Det finns en miljon ”regler” för hur konst ska vara, vad som är ”fint” eller ”dåligt”. I vårt fria skapande finns inget som är mer ointressant än dessa regler. De är till för att brytas.
Vårt fria skapande är det dyrbaraste vi har. Det är det som binder oss samman – med varandra och med oss själva. Bidrar här nedan med lite analoga och digitala foton plus ett par målningar. Kika gärna in och säg hej på Instagram @imagesofmarylu Kärlek & fred M

Namnlöst-2.jpg
  • Tumblr Social Ikon
  • Twitter Social Ikon
  • Pinterest Social Ikon
  • Linkedin Social Ikon
  • Instagram Social Ikon
  • Facebook Social Ikon
  • Flickr Social Ikon