Ni förstör min stad

Jag heter Mathilde Grafström och är fotokonstnär. Jag har tagit hundratals bilder av livet i Köpenhamn under Corona-krisen. Det som har intresserat mig är allt som är annorlunda under den här tiden. Och det finns mycket. Men mycket av det märks inte riktigt förrän du tittar närmare. Jag ser de små sakerna som jag försöker fånga med min kamera. Jag ser hur människors ögon flimrar, hur människor undviker att titta på varandra eftersom man inte kan prata naturligt när man står två meter från varandra och skriker till varandra. Då är det lättare att se varandra i ögonen. Människor är också rädda för varandra, du kan se det i deras ansikten. Och många människor är deprimerade och olyckliga. Jag besökte Café La Glass, Köpenhamns fina gamla café. Jag fick höra att de bara sålde 10% av den normala försäljningen och att caféet blödde. Personalen såg mycket orolig ut, väldigt ledsna. Man förväntar sig (optimistiskt) 20% av försäljningen när de öppnar igen, eftersom turisterna är borta, säger personalen. Men det som bekymrar mest är det som inte finns längre. Hela livspulsen som inte finns i staden, all samhörighet som inte är där längre, massorna av glada människor har försvunnit helt, unga människor i bussar och tunnelbanor, fyllda tåg, torg, gator, butiker. Allt är tomt. Allt är öde. Till och med mitt på dagen, även när solen skiner och vädret är bra, mitt på våren. Det är fruktansvärt vad som händer med min stad! Offentliga toaletter är stängda, kaféer och restauranger är stängda. Tomma lediga platser och lokaler finns överallt eftersom butiker och företag har gått i konkurs. Lekplatserna som som brukar vara fyllda av springande barns liv och lek är tomma, ja inte bara tomma, de är stängda och övergivna. Barnen får inte längre leka tillsammans och deras mödrar får inte längre kissa. Föräldrar måste gräva hål för barnen i buskarna när de inte klarar av att hålla sig. Det ser ut som galenskap. Det är kort och gott galenskap. Och om det fanns en god anledning till det, kanske man kunde förstå. Men finns det det? Jag har alltid känt att det fanns något konstigt med hela Corona-krisen. Jag trodde aldrig riktigt på det. Och det visar sig att det inte är fler som dör i år än förra året i Danmark, inte ens bland de gamla. Statistik i Danmark visar det. Corona-faran ser ut som bluff, en myt, ett ond rykte. En stor fet lögn helt enkelt. Men om det är en lögn, hur kan våra politiker helt enkelt stänga av hela världen och krossa vårt samhälle, för det experterna säger bara är en förkylning? Jag vet ingenting om virus. Jag vet ingenting om hälsa. Men jag vet något om Köpenhamn. Ni har förstört min stad. Alla har varit rädda. Alla har flytt från staden. Folk ser sjukdom bygd ur rädsla. Rädsla och maktlöshet är dominanta. För mig ser vi ut som att bara följer politiken och ingen vet särskilt mycket om någonting. Och då är det vanligt att döma de som vågar tänka själva och att ifrågasätta om hela denna situation är farligt alls. Det är inte okej. För mig verkar det som om politiker har misslyckats. Och till och med misslyckats stort. Riktigt stort. Om du har skadat måste du göra det bra igen. Det skulle vara passande av politikerna att erkänna misstaget och avgå. Och så finns det många människor som behöver ersättning för den skada ni har gjort. Både människor och gamla fungerande företag som har kunnat klara tidigare kristider. Men inte Corona-krisen. Arnold Busck var den enda bokhandeln som sålde min nya kvinnliga skönhetsbok. Nu är Arnold Busck i konkurs. Staden har blivit fattigare. Vi har tappat något trevligt och oersättligt. Det som är viktigt i en stad är mångfalden. Alla småföretag, caféer, restauranger, kiosker, livsmedelsaffärer. De små mysiga butikerna. Alla de små fina platserna där du kan få en antik bok, en hembakad kaka, en blomma, en kopp svart kaffe, kanske ett glas rött vin med en vän. Det är de små platserna som dör under en sådan här kris. Det är inte Mc Donald's, inte Frederiksberg Center. Det är inte den danska stormarknaden. Det är inte Dell och inte Microsoft. Ni förstör Köpenhamns storhet. Ni förstör mångfalden, magin och mysteriet i staden. Ni förstör min stad. Gör inte det. Och gör det aldrig igen. Med vänliga hälsningar Mathilde Grafström www.mathildegrafstrom.com Instagram:@mathildegrafstrom_insta & @thildegrafstrom

  • Tumblr Social Ikon
  • Twitter Social Ikon
  • Pinterest Social Ikon
  • Linkedin Social Ikon
  • Instagram Social Ikon
  • Facebook Social Ikon
  • Flickr Social Ikon