FB.getLoginStatus(function(response) { statusChangeCallback(response); });
 

My Items

I'm a title. ​Click here to edit me.

Du är vad du tänker

Du är vad du tänker

Min son visade mig en video på tiktok häromdan. För vissa är det bara en kul grej, men denna korta film med ett experiment fick mig att bli ännu mer övertygad om att vi är vad vi tänker. Experimentet visade på att om hjärnan tror att en gummihand är din riktiga hand så känner du fysiskt allt den utsätts för, t ex kyla, hetta och smärta. Och din riktiga hand, som försökskaninen i denna film inte såg, känner ingenting. Det kan vara både fascinerande och skrämmande. Jag antar att det är det vi kallar Fantomkänsla, hjärnan tror fortfarande att kroppsdelen finns kvar. Vår hjärna är väldigt komplex och superspännande! Vi vet sedan länge att om du tänker positivt så mår du bättre, är du glad så attraherar du lycka och vise versa när det gäller det negativa. Vad jag vill säga med detta inlägg är: Glöm allt vad pandemi heter, lägg din fokus på hur frisk du är, vilka goda vänner du har, din underbara familj, solens ljus och naturens skiftningar. Var glad över att du lever, har mat på bordet och att snart SNART kan du gå ut i samhället igen och träffa gamla och nya vänner och kärlekar. TRO på det, KÄNN det och VISIONERA det, så är du där snarare än du nånsin kunnat ana.

With the camera as a tool; To respect our bodies.

With the camera as a tool; To respect our bodies.

My name is Lina Fredriksson and I run the instagram account Kroppsarkivet. As an artist and photographer, I want to contribute to a healthier view of the body and to give it the respect it deserves. Although of course there has always been some kind of ideal in how one should be or look, it has never in my opinion been as obvious as now. Scrolling daily in perfect flows, seeing perfect lives and bodies affects how we look at and treat ourselves. I think we are often aware that what we see on social media is not reality, but still we are so tempted by the idea of ​​having something or being in a certain way that we buy the illusion, and then ourselves contribute to it. The downside of this is that we subconsciously tell ourselves that the life, situation or body we have is not good enough. When you break it down, it is easy to understand how this lands in mental illness and a complicated relationship with yourself and your body. A few months ago, I chose to start with a project where I photograph female bodies. Why female bodies? Well, because I live with a female body and am very much aware of the many contradictory norms around women's bodies, the many labels and the uncertainty of having a monopoly on their own body, just to name a few. At first glance, you can probably exclude my work as naked, provocative and unnecessary, who has not seen a naked woman before ... But what I hope comes out is that my photos mean much more than that. It is not just nudity as in the absence of clothes, but a nudity to the individual I am photographing. There are no filters, no makeup and no requirements. My studio is simply a place where you can be who you are and look the way you look. We are generally very critical of ourselves and our bodies and it can be a useful experience to let someone else portray their body without judging it. My photography means working with self-esteem, self-confidence and respecting your body. Nudity is taboo, indebted and very charged for many and strongly associated with sex and sexuality. Many images of women also end up in some kind of "gray zone" where posing, composition and expression give subtext of sex or lust. If that is the goal of the image, one should of course have the freedom to do so, but in many cases I think it happens unconsciously due to the role the woman's body has played throughout history. "Nudity is not ugly. Nudity is not sexual. It is what we think about nudity that makes it sexual. It is what we think about bodies and their value that makes it ugly." My goal is to create works with a large representation with more types of bodies, which generates realism in our flows. What is also a goal and which is very close to my heart is to portray the female body without sexual allusions. "Less comments, less opinions and less labels" More pictures and texts can be found on the Body Archive on instagram!

A good life

A good life

What does it mean to live a good life? There are probably as many answers to that question as there are people - or animals for that matter. But I think there are still a few things we can agree on: security, love and care, the freedom to feel, think and do what I want, be needed by someone else, a roof over your head and food on the table. For my own part, our fantastic nature is included in this equation, there is not much that goes up towards a long and wonderful walk where I can feel the wind in my hair, all the scents of the flora that tickle my nose, the calm and the feeling of freedom. Imagine being able to share this with your best friend or love - the height of happiness! Some would say that money creates a good life, but as I think, money is a means to achieve security and stability in life, to avoid worrying about expenses that always appear sooner or later, an opportunity to achieve their dreams. But money can also destroy the very foundation of a happy life. You can not buy true love or friendship for money, fame or power. You have to earn another person's feelings and trust. How can you fully trust someone if you happen to have a lot of money? Whoever you are and wherever you are, you must make yourself vulnerable and open your heart if you are to achieve complete happiness. If you want to live a good life.

Model in S P A I N

Model in S P A I N

Two years ago, in 2019, I asked Elsa if there were opportunities to be a crocodile model even abroad and she then suggested Martin Robinson in Spain. Elsa herself had been a model there and told about her journey. I did not hesitate for a second to contact Martin to ask if I could come and work as a model with him. September 2020, it would carry off to Spain, to work as a model. Would ... Thanks Covid! The trip had to be postponed, it took another year and two months before the trip ended. November 4, 2021, my grandmother transported me to the train that would take me to Stockholm and Arlanda and then fly to Alicante. At the airport, Martin and his wife Barbra picked me up and the last leg of the journey to get to Rojales was by car. Friday, Nov. 5 2021, sightseeing in Rojales. Beautiful city with wall art here and there. It was to stroll around and see the city, eat and drink well, in the evening there was a jazz concert at the Teatro Capitol. Kiko Berenguer with several played, sang, and danced Flamenco! So the first day in Spain was a day of discovery and a music experience! Saturday, Nov. 6 2021, started by solving the Melody Cross on a roof in Rojales and then it was time to work. Two lessons where I worked on a hook model. The first session was in Martin's studio and varied from a few minutes to 30 minutes. The first part of the second session was held on the terrace under the radiant sun. The second session was divided into two 45 minutes, so I held one and the same position for 45 minutes, a short break and then 45 minutes in another pose. Then in the evening there was another visit to the Teatro Capitol, but now to see an opera concert. Montserrat Marti Caballé, Luis Santana and Victor Carbajo. So entertaining and beautiful! Montserrat Marti Caballé is the daughter of Montserrat Caballé, she sang with Freddie Mercury - Barcelona! Sunday, Nov. 7 2021, was a day packed with cultural experiences. It was a cultural party at the Cuevas del rodeo. Art exhibitions, African dance and live music. It was cool to walk around among the caves and in the caves. What a Sunday! To try African dance, see all the art and sculptures, listen to the band, which I unfortunately do not know the name of ... Sunday was rounded off with a walk in an echo-friendly park, El Recorral. Monday, 8 Nov. 2021, first day of photography. We stopped and had coffee in Los Urrutias, photography among mine ruins. Here I made a cyclist happy. Cycling is popular in Spain and among the ruins there are challenging and beautiful roads to cycle on. While I was standing by one of the ruins - barefoot all over my body - a cyclist cycled past and did not tear his eyes away from what he saw. But instead of continuing over the mountain, he turns somewhere to cycle past once more, this time filmed. After the photography at the ruins, we went to some other places before the last excursion destination, Cartagena. What city. Took cards with statues, where I imitated their poses. Strolled around the town, some shopping and then it was back to Rojales and eating out. Tuesday 9 Nov. 2021, the second day of photography, at Pink Lake, which unfortunately was not so pink that day, but oh so beautiful anyway and very salty. Where my skin had come in contact with the water, the salt on my body crystallized. The photography went relatively fast and in the afternoon I bathed in another salt water, the Mediterranean. Unfortunately, I do not hear me say "I do not want, I do not want, I do not want" when I run into the sea. But, I kept my promise to my vice president, Jockäbus, I bathed! Wednesday 10 Nov. 2021, Novelda! What a cozy city, can not explain why or how, but I got a New Orleans feeling over the city. Never been to New Orleans but ... We visited the Santuario De Santa María Magdalena, what a mighty church and what a view! As well as the castle next door. The door to get in and up to the roof of the castle was closed, but I still felt the door because you never know, and you know what? The door was not locked! So up to the ceiling, windy as just that, but so nice. Then we strolled around Novelda, visited a museum, Casa-Museo Modernista. Back in Rojales I invited Martin and Barbra, we ate out at a restaurant, Verona, it was a perfect last night of a fantastic week. Thursday 11 Nov. 2021, home. A visit to the market and then a car to the airport to fly back to Sweden. Just like the trip to Spain, the trip home went smoothly. If all goes well, I will work in Spain again next year. What a week, people. It feels like I was gone for more than a week, in a good way. It's hard to keep up with everything that happened, here are some pictures from the trip, and other pictures are on my instagram; liiguustavsson. En fantastisk resa, livserfarenhet och alldeles, alldeles... alldeles underbar. På återseende i nästa blogginlägg! Hasta Luego!

"Barefoot all over the body"

"Barefoot all over the body"

First, a little "oh, just that" from the previous post. We had two photos during two semesters at the Burlesque as well. Then we were Burlesque-clad and a photographer, Johnny Lindborg, photographed us Burlesque'are. So then I actually stood in front of the camera as well. Now to the summer, autumn and winter and the photography that has taken place and will take place ... When Kimmo heard about a collaboration, we talked about layout, location, when, etc. In order for me to feel safe, the place for the photography closer to my home ground, more specifically my favorite place in the whole wide world. The pictures from the summer day July 25 were many, when we were out for about three hours, but there were also many good pictures, if I may be so frank. To hear how refreshing it is to see how comfortable I am in my body, it strengthens. Hearing positive feedback strengthens. The images, according to my interpretation, are liberating and free spirited as they are naked in nature, light-hearted but with a depth. The photography was rewarding and Kimmo was very easy to work with. Hopefully we get to one day for the next collaboration!
Think, that the photography from last summer would result in that I would end up in front of the camera on several occasions. A photographer from Stockholm, Gabriel Riveros, heard about a collaboration, so it was a weekend in the capital and a photo session in a studio. Here it was more to experiment with shadows and the pictures are in black and white. The atmosphere was very soft, music and two light sources, which created a sensuality in the pictures. Yes, the black and white image, where I am not barefoot all over my body. But we took such pictures and, where I am barefoot all over my body. "Barefoot all over the body" is a paraphrase of being naked. We've used that term in my family for as long as I can remember, funny. It was a very nice weekend, the weekend week 38, in Stockholm, the photography with Gabriel went well and the pictures were so effective. Black and white and play with shadows, an exciting challenge and well done Gabriel! After the photo shoot, it was to meet family, then out with one of my cousins ​​and Pontus H. Friday next week, after a hook job in Hjo, there will be photography outside Jönköping and the following weekend, week 48, it's time to head to the capital again for another photo shoot. It also seems to be a weekend in Stockholm next year for another photo shoot. Some to look forward to anyway. Åå, a fun thing, has been an extra in a film, "Hela Bilden", was with Sunday a week ago and yesterday. Premiere next year! See you in the next post (the idea is to publish at least one post a week), then I will rewrite and show pictures (both my own pictures and from the photographs that Martin took) from my trip to Spain. Goodbye! #photosessions #nudemodel #model #fotografering #travelling #Spain #strikeapose #nakedinnature

A burlesque dancing nude model

A burlesque dancing nude model

I am often asked how I started working as a crocodile model and the follow-up question is usually "I do not understand how you dare? I would never dare". Sometimes the question can be "how does it feel to be a crocodile model?" and "How do you manage to be still for so long?" How detailed I answer varies, but here will hopefully be detailed answers to these questions. The curiosity to try to be a crocodile model came before I actually dared. Why curiosity to even try was there, I can not fully answer, however, have always thought it was beautiful, so assuming that curiosity began to grow then, how would it feel to be part of the creative process? To express artistically with the body and see what the artist captures on paper or canvas? My body becomes art! So I asked my cousin, the artist Michaela Österlindh, how does one go about becoming a crocodile model? But there was no courage to take the first step properly yet ...No, the courage came after I started dancing Burlesque. A person who turned out to be a very nice friend, Pontus Hållberg, talked about a Burlsque course he took, I who so wanted to start dancing Burlesque again overheard this and asked if there was a possibility that I could start and. The burlesque course, led by the strong and fine Jossan Nordén, gave me the courage to finally take the step to contact Elsa Rehnlund (who is the artist behind the picture in the right corner), to start working as a crocodile model. What the Burlesque course gave me was stronger self-esteem and stronger self-confidence, something I have always struggled with before - still to and from certain days - but how much Burlesque has given me. This was in 2018, I'm still dancing Burlesque, now led by the joyous Lee Harrysson, unfortunately I have only been able to be with this semester a few times. I still work as a hook model. My career as a hook model began in Rosa Huset, Skövde. My career has recently gained more momentum, as I now also work at the art schools in Hjo and Mullsjö. My job as a model has also taken me to Spain, came home on Thursday night, but more about that in another post. Sitting still, I usually answer that it is like paid meditation. But yes, depending on how long I have to hold a pose affects and one tries to adjust the pose over time. Of course it has happened and will probably happen from time to time in the future, I end up in a pose that turns out to be erratic in the end anyway. Thank goodness for perseverance, perseverance and perseverance. In Spain, however, I also stood in front of the camera, something I did earlier many years ago for some who were at the beginning of their photography and wanted pictures for their portfolio. At that time I was wearing clothes / underwear. But thanks to my Instagram - liiguustavsson - a photographer of his, Kimmo Lundahl, heard about it and asked for a collaboration. So this summer I was in front of the camera again, but without clothes. Thanks to those photos, another photographer heard from him, Gabriel Riveros, and wanted to collaborate. Two magic photosessions, which I will write about in an upcoming post, as well as with pictures (but for the curious there are some pictures on my Instagram). In December, I will collaborate with another photographer, and look forward to it! Will be in front of a camera earlier than December, already on Sunday. But, for a movie, The Whole Picture, as an extra. Is tagged on being involved in a film production! So, thanks to Burlesque, I dared to try working as a crocodile model, and I continue because it's so liberating, I feel strong and beautiful. Many people get stuck - naked - which is a shame. Because it is so much more than a naked body and there should be no such taboo around nudity. Hope my first post gave answers, otherwise just ask and see you in future posts, which will contain pictures from the photos, a little everyday and thoughts about self-image, Spain, the film and life in general! #bodypositive #burlesquedancer #lifemodel #croquismodel #artistmodel #krokimodell #photomodel #fotomodell #modelabroad #moviestar #selfconfident #lifejourney

Med kameran som verktyg; Att respektera våra kroppar.

Med kameran som verktyg; Att respektera våra kroppar.

Mitt namn är Lina Fredriksson och jag driver instagramkontot Kroppsarkivet. Som konstnär och fotograf vill jag bidra till en mer hälsosam syn på kroppen och att ge den respekten den förtjänar. Även om det givetvis alltid har funnits någon typ av ideal i hur man ska vara eller ser ut så har det aldrig enligt mig varit så påtagligt som nu. Att dagligen skrolla i perfekta flöden, se perfekta liv och kroppar påverkar hur vi betraktar och behandlar oss själva. Jag tror att vi många gånger är medvetna om att det vi ser på sociala medier inte är verkligheten men ändå frestas vi så mycket av iden att ha någonting eller vara på ett visst sätt att vi köper illusionen, och sedan själva bidrar till den. Baksidan av detta är att vi undermedvetet intalar oss själva att livet, situationen eller kroppen vi har inte är bra nog. När man bryter ner det så är det lätt att förstå hur detta landar i psykisk ohälsa och en komplicerad relation med sig själv och sin kropp. För några månader sedan valde jag att börja med ett projekt där jag fotar kvinnokroppar. Varför just kvinnokroppar? Jo, för att jag lever med en kvinnokropp och i allra högsta grad är medveten om de många motsägelsefulla normer kring kvinnors kroppar, de många etiketterna och osäkerheten i att få ha monopol på sin egen kropp, för att bara nämna några. Vid en första anblick kan man nog utesluta mitt arbete som naket, provocerande och onödigt, vem har inte sett en naken kvinna förut... Men vad jag hoppas kommer fram är att mina foton innebär mycket mer än så. Det är inte bara nakenhet som i avsaknaden av kläder, utan en nakenhet till individen jag fotar. Det finns inga filter, inget smink och inga krav. Min studio är helt enkelt en plats där man kan få vara den man är och se ut som man ser ut. Vi är generellt väldigt kritiska mot oss själva och våra kroppar och det kan vara en nyttig erfarenhet att låta någon annan porträttera sin kropp utan att döma den. Mina fotograferingar innebär att få jobba med självkänsla, självförtroende och att respektera sin kropp. Nakenhet är tabubelagt, skuldbelagt och väldigt laddat för många och starkt förknippat med sex och sexualitet. Många bilder på kvinnor hamnar också i någon slags "gråzon" där posering, komposition och uttryck ger undertext av sex eller lust. Om det är målet med bilden ska man givetvis ha friheten till det men i många fall tror jag det händer omedvetet på grund av den roll kvinnans kropp har haft genom historien. "Nakenhet är inte fult. Nakenhet är inte sexuellt. Det är vad vi tänker om nakenhet som gör det sexuellt. Det är vad vi tycker om kroppar och deras värde som gör att det fult." Mitt mål är att skapa verk med en stor representation med fler typer av kroppar vilket genererar realism i våra flöden. Vad som också är ett mål och som ligger mig mycket varmt om hjärtat är att porträttera den kvinnliga kroppen utan sexuella anspelningar. "Mindre kommentarer, mindre åsikter och mindre etiketter" Mer bilder och texter finns att hitta på Kroppsarkivet på instagram!

Ett bra liv

Ett bra liv

Vad innebär det att leva ett bra liv? Det finns säkert lika många svar på den frågan som det finns människor – eller djur för den delen. Men några saker tror jag nog ändå vi kan enas om: trygghet, kärlek och omtanke, friheten att kunna känna, tycka och göra vad jag vill, vara behövd av någon annan, tak över huvudet och mat på bordet. För egen del ingår vår fantastiska natur i denna ekvation, det är inte mycket som går upp mot en lång och härlig promenad där jag kan känna vinden i mitt hår, florans alla dofter som kittlar i näsan, lugnet och frihetskänslan. Tänk att få dela detta med din bästa vän eller kärlek - höjden av lycka! En del skulle säga att pengar skapar ett bra liv, men som jag tänker så är pengar ett medel för att nå trygghet och stabilitet i livet, att slippa oroa sig över utgifter som alltid dyker upp förr eller senare, en möjlighet att nå sina drömmar. Men pengar kan också rasera själva grunden för ett lyckligt liv. Äkta kärlek eller vänskap kan du inte köpa för pengar, berömmelse eller makt. Du måste förtjäna en annan människas känslor och tillit. Hur kan du lita på någon fullt ut om du råkar ha en massa pengar? Vem du än är och var du än befinner dig så måste du göra dig sårbar och öppna ditt hjärta om du ska nå fullständig lycka. Om du vill leva ett bra liv.

Model in S P A I N

Model in S P A I N

För två år sedan, år 2019, frågade jag Elsa om det fanns möjligheter att vara krokimodell även utomlands och hon tipsade då om Martin Robinson i Spanien. Elsa hade själv varit modell där och berättade om sin resa. Jag tvekade inte en sekund på att höra av mig till Martin för att fråga om jag fick komma och jobba som modell hos honom. September 2020 skulle det bära iväg till Spanien, för att jobba som modell. Skulle... Tack Covid! Resan fick skjutas upp, det tog ytterligare ett år och två månader innan resan blev av. 4 November 2021 skjutsade min mormor mig till tåget som skulle ta mig till Stockholm och Arlanda för att sedan flyga till Alicante. På flygplatsen hämtade Martin och hans fru Barbra upp mig och sista etappen på resan för att komma fram till Rojales blev med bil. Fredag, 5 nov. 2021, sightseeing i Rojales. Vacker stad med väggkonster här och var. Det blev att strosa omkring och se staden, äta och dricka gott, på kvällen blev det jazzkonsert på Teatro Capitol. Kiko Berenguer med flera spelade, sjöng, samt dansade Flamenco! Så första dagen i Spanien var en upptäckardag och en musikupplevelse! Lördag, 6 nov. 2021, började med att lösa Melodikrysset på ett tak i Rojales och sedan var det dags att jobba. Två lektioner där jag jobbade krokimodell. Första passet var inne i Martins studio och varierade med några minuters pass till 30 minuter. Första delen av andra passet hölls på terrassen under strålande sol. Andra passet var uppdelat i två 45 minutare, alltså jag höll en och samma position i 45 minuter, liten paus och sedan 45 minuter i en annan pose. Sedan på kvällen var det åter ett besök på Teatro Capitol, fast nu för att se på opera-konsert. Montserrat Marti Caballé, Luis Santana och Victor Carbajo. Så underhållande och vackert! Montserrat Marti Caballé är dotter till Montserrat Caballé, hon sjöng tillsammans med Freddie Mercury - Barcelona! Söndag, 7 nov. 2021, var en dag fullspäckad med kulturupplevelser. Det var kulturfest på Cuevas del rodeo. Konstutställningar, afrikansk dans och livemusik. Det var häftigt att gå runt bland grottorna och i grottorna. Vilken söndag! Att pröva på afrikansk dans, se all konst och skulpturer, lyssna på bandet, som jag tyvärr inte vet namnet på... Söndagen avrundades med en promenad i en echo-friendly park, El Recorral. Måndag, 8 nov. 2021, första fotograferingsdagen. Vi stannade och fika i Los Urrutias, fotografering bland gruv-ruiner. Här gjorde jag en cyklist glad. Det är populärt att cykla i Spanien och bland ruinerna finns det utmanande och fina vägar att cykla på. Medan jag stod vid en av ruinerna - barfota över hela kroppen - cyklade en cyklist förbi och slet inte blicken från vad han såg. Men istället för att fortsätta över berget vänder han någonstans för att cykla förbi en gång till, denna gången filmandes. Efter fotograferingen vid ruinerna åkte vi till några andra ställen innan sista utflyktsmålet, Cartagena. Vilken stad. Tog kort med statyer, där jag härmade deras poser. Strosade runt staden, lite shopping och sedan var det åter till Rojales och äta ute. Tisdag 9 nov. 2021, andra fotograferingsdagen, vid Pink Lake, som tyvärr inte var så rosa den dagen, men ack så vacker iallafall och väldigt salt. Där min hud hade kommit i kontakt med vattnet kristalliserade sig saltet på min kropp. Fotograferingen gick relativt fort och på eftermiddagen badade jag i annat saltvatten, Medelhavet. Tyvärr hörs det inte att jag säger "Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte" när jag springer i havet. Men, jag höll mitt löfte till min vicepresident, Jockäbus, jag badade! Onsdag 10 nov. 2021, Novelda! Vilken mysig stad, kan inte förklara varför eller hur, men jag fick en New Orleans känsla över staden. Never been to New Orleans men... Vi besökte Santuario De Santa María Magdalena, vilken mäktig kyrka och vilken utsikt! Samt borgen som låg bredvid. Dörren för att komma in och upp till taket på borgen var stängd, men jag kände ändå på dörren because you never know, and you know what? Dörren var inte låst! Så upp till taket, blåsigt som bare den, men så fint. Sedan strosade vi runt i Novelda, besökte ett museum, Casa-Museo Modernista. Väl tillbaka i Rojales bjöd jag ut Martin och Barbra, vi åt ute på en restaurang, Verona, det var en perfekt sista kväll på en fantastisk vecka. Torsdag 11 nov. 2021, hemåt. Ett besök på marknaden och sedan bil till flygplatsen för att flyga tillbaka till Sverige. Precis som resan till Spanien, gick även resan hemåt smidigt. Om allt går som det ska kommer jag att jobba i Spanien nästa år igen. Vilken vecka, människor. Det känns som jag var borta längre än en vecka, in a good way. Det är svårt att få med allt som hände, såhär nedanför kommer några bilder från resan, och andra bilder finns på min instagram; liiguustavsson. En fantastisk resa, livserfarenhet och alldeles, alldeles... alldeles underbar. På återseende i nästa blogginlägg! Hasta Luego!

"Barfota över hela kroppen"

"Barfota över hela kroppen"

Först, en liten "oj, just det" från förra inlägget. Vi hade två fotograferingar under två terminer på Burlesque'n också. Då var vi Burlesque-klädda och en fotograf, Johnny Lindborg, fotade oss Burlesque'are. Så då stod jag ju faktiskt framför kameran också. Nu till sommaren, hösten och vintern och fotograferingarna som har ägt rum och kommer att äga rum... När Kimmo hörde av sig om ett samarbete pratade vi om upplägg, plats, när, etc. För att jag skulle känna mig trygg blev platsen för fotograferingen närmare min hemmaplan, mer specifikt mitt favoritställe i hela vida världen. Bilderna från sommardagen 25juli blev många, då vi var ute i cirka tre timmar, men det blev också många bra bilder, om jag får lov att vara så frank. Att få höra hur uppfriskande det är att se hur bekväm jag är i min kropp, det stärker. Att få höra positiv feedback, stärker. Bilderna, enligt min tolkning, är frigörande och free spirited då de är naket i naturen, lättsamt men med ett djup. Fotograferingen var givande och Kimmo var väldigt lätt att samarbeta med. Förhoppningsvis får vi till en dag för nästa samarbete!
Tänk, att fotograferingen från i somras skulle resultera i att jag skulle hamna framför kameran vid flera tillfällen. En fotograf ifrån Stockholm, Gabriel Riveros, hörde av sig om ett samarbete, så det blev en helg i hufvudstaden och en photosession i en studio. Här var det mer att experimentera med skuggor och bilderna är i svartvitt. Stämningen var väldigt mjuk, musik och två ljuskällor, vilket skapade en sensualitet i bilderna. Yes, den svartvita bilden, där är jag inte barfota över hela kroppen. Men vi tog sådana bilder och, där jag är barfota över hela kroppen. "Barfota över hela kroppen" är en omskrivning av att vara naken. Vi har använt det uttrycket i min familj så länge jag kan minnas, knasigt. Det var en väldigt fin helg, helgen vecka 38, i Stockholm, fotograferingen med Gabriel gick bra och bilderna blev så effektfulla. Svartvitt och lek med skuggor, en spännande utmaning och bra jobbat Gabriel! Efter fotograferingen var det att möta upp familj, sedan utgång med en av mina kusiner och Pontus H. Fredag nästa vecka, efter krokijobb i Hjo, kommer det bli fotografering utanför Jönköping och helgen därpå, vecka 48, är det dags att bege sig till huvudstaden igen för en annan fotografering. Det verkar även bli en helg i Stockholm nästa år för ytterligare en fotografering. En del att se framemot ändå. Åå, en kul grej, har varit statist i en film, "Hela Bilden", var med söndagen för en vecka sedan och igår. Premiär nästa år! På återseende i nästa inlägg (tanken är att publicera minst ett inlägg i veckan), då kommer jag att skriva om och visa bilder (både egna bilder samt från fotograferingarna som Martin fotade) från min Spanien resa. ¡Adiós! #photosessions #nudemodel #model #fotografering #travelling #Spain #strikeapose #nakedinnature

En burlesquedansande nakenmodell

En burlesquedansande nakenmodell

Det är ofta jag får frågan om hur jag började jobba som krokimodell och följdfrågan brukar bli "jag förstår inte hur du vågar? Det skulle jag aldrig våga". Ibland kan fråga vara "hur känns det att vara krokimodell?" samt "Hur klarar du att vara stilla så länge?" Hur utförligt jag svarar varierar, men här kommer förhoppningsvis utförliga svar på dessa frågor. Nyfikenheten över att pröva på att vara krokimodell kom innan jag faktiskt vågade. Varför nyfikenhet att ens pröva fanns där, kan jag inte helt svara på, har dock alltid tyckt att det är vackert, så antar att nyfikenheten började gro då, hur skulle det kännas att vara en del av skapandeprocessen? Att uttrycka konstnärligt med kroppen och se vad konstnären fångar på pappret eller duken? Min kropp blir konst! Så jag frågade mitt kusinbarn, konstnären Michaela Österlindh, hur går en tillväga för att bli krokimodell? Men modet fanns sig inte till att ta första steget riktigt än... Nej modet kom efter att jag började dansa Burlesque. En person som visade sig bli en väldigt fin vän, Pontus Hållberg, pratade om en Burlsquekurs han gick, jag som så gärna ville börja dansa Burlesque igen överhörde detta och frågade om möjligheten fanns att jag kunde börja och. Burlesquekursen, ledd av den starka och fina Jossan Nordén, gav mig modet att tillslut ta steget att kontakta Elsa Rehnlund (som är konstnären bakom bilden i högerhörnet), för att börja jobba som krokimodell. Det Burlsquekursen gav mig var starkare självkänsla och starkare självförtroende, något jag alltid har brottats med innan - fortfarande till och från vissa dagar - men vad mycket Burlesquen har gett mig. Detta var år 2018, jag dansar fortfarande Burlesque, nu ledd av den glädjespridande Lee Harrysson, tyvärr har jag denna termin bara kunnat vara med ett fåtal gånger. Jag jobbar fortfarande som krokimodell. Min karriär som krokimodell började i Rosa Huset, Skövde. Min karriär har på senare tid tagit mer fart, då jag numer även jobbar på konstskolorna i Hjo och Mullsjö. Mitt jobb som modell har även tagit mig till Spanien, kom hem i torsdagskväll, men mer om det i ett annat inlägg. Att sitta stilla, jag brukar svara att det är som betald meditation. Men ja, beroende på hur länge jag ska hålla en pose påverkar och en försöker anpassa pose efter tiden. Visst har det hänt och antagligen kommer att hända emellanåt framöver, hamnar jag i en pose som visar sig tära tillslut iallafall. Tack och lov för envishet, ihärdighet och uthållighet. I Spanien dock, stod jag även framför kameran, något jag gjort tidigare för många år sedan för några som var i början av sitt fotograferande och ville ha bilder till sin portfolio. På den tiden hade jag kläder/underkläder på mig. Men tack vare min Instagram - liiguustavsson - hörde en fotograf av sig, Kimmo Lundahl, och frågade om ett samarbete. Så i somras befann jag mig framför kameran igen, men utan kläder. Tack vare de bilderna, hörde en annan fotograf av sig, Gabriel Riveros och ville samarbeta. Två magiska photosessions, som jag kommer skriva om i ett kommande inlägg, samt med bilder (men för den nyfikne finns några bilder på min Instagram). I december kommer jag samarbeta med en till fotograf, och ser framemot den! Kommer vara framför en kamera tidigare än december, redan på söndag. Men, för en film, Hela Bilden, som statist. Är taggad på att vara delaktig i en filmproduktion! Så, tack vare Burlesquen vågade jag pröva på att jobba som krokimodell, och jag fortsätter för att det är så frigörande, jag känner mig stark och vacker. Många fastnar vid - naken -, vilket är synd. För det är så mycket mer än en nakenkropp och det borde inte vara sådan tabu runt nakenhet. Hoppas mitt första inlägg gav svar, annars är det bara att fråga och på återseende i kommande inlägg, som kommer innehålla bilder från fotograferingarna, lite vardag och tankar om självbild, Spanien, filmen och livet överlag! #bodypositive #burlesquedancer #lifemodel #croquismodel #artistmodel #krokimodell #photomodel #fotomodell #modelabroad #moviestar #selfconfident #lifejourney

Photography - something unpretentious that gives energy

Photography - something unpretentious that gives energy

My name is Peter Stenlund and I now live in Uppsala. I grew up in a small village in Västerbotten, about a mile outside Skellefteå. In addition to my family, photography is my biggest interest, even though it fights with hunting and skiing. I got my interest in photography primarily from my father, but to be honest, I remember that the whole family, on my dad's side, always ran around with a camera in hand. My own photography didn't really pick up speed until I bought my first camera, an Nikon 601, as an adult. I probably never got really good at darkroom work, it took a lot of time and cost a lot of money, I remember thinking. My photography came to an abrupt end when I accidentally crashed my camera. After recovering for almost 15 years, in connection with the birth of my second child, I bought a digital camera, a Nikon D300s. I bought the digital camera to primarily take pictures of our children, I thought it might be fun for the children to look at the pictures when they grow up. In any case, my photography took off with that camera. Initially, I focused on boring "documentary" pictures of our children. Pictures, which were probably really just nice for us as parents. Since I have a great interest in nature, my curiosity "naturally" led me to also start with nature photography. Both landscapes and macro images of flowers and insects. Today, my curiosity about motives has made me like all forms of photography, nature, city, macro, portraits, weddings, and indeed all forms of photography. Maybe not flash photography, it's something I plan to learn. That I am so "unfocused" on a specific motive, I think only has to do with the fact that I always want something to take pictures, as motives can be a bit seasonal. I also think it can be good not to snowball into just one type of motif, you practice your imagery. The only thing I promised myself in my photography is to never make it a full-time job, or at least not a job that I become financially dependent on. I think that it should instead remain my hobby, a refuge to something unpretentious, something that gives me joy and energy and if I am really lucky then maybe that joy and energy is passed on to others. Below I have collected some pictures that I randomly selected from the types of motifs that I unplanned stumbled upon. Unplanned and unplanned, of course I plan to get up early or late when I want to sunrise or sunset, but the motives always come to me without me planning them.