Om att våga lite till


Hejsan mitt namn är Jennie Damm jag finslipar och slår slag i att uppfylla min dröm. Eller en bit av mitt syfte i det här livet. Man kan följa mig vidare på mina instagramkonton @vackravyer_ eller på @vasterasbon.

Idag är det min tur att gästblogga lite på MÅ foto’s sida!

Jag tänkte direkt på att skriva en text om att våga lite och sedan våga aningen lite till...

Det är något nyttigt att tänka på och att arbeta med. Det har blivit mitt mål för detta år. Varför 2020 med pandemi och tragedi? Jo, för att då finnes tiden i mitt liv. Tiden som vi alla klagar på att vi inte har eller att vi har för lite av.

Jag jobbar sedan många år tillbaka inom hotell och restaurang branschen. Jag trivs med yrket och har arbetat i över 10 år även utomlands, nämligen i Portugals vackra Albufeira.

Vi alla vet att i den här branschen kommer det obekväma arbetstider och att när vi jobbar är Ni lediga och tvärtom. Den lilla tid man har till övers går till familjen eller till att löpträna, fota... ja, det blev när det gavs tid till. Jag tror att alla kreativa människor mår dåligt av att inte få utlopp för sin kreativa sida i livet. Det säger jag ofta och har själv fått uppleva. Jag fick gå och prata med en kurator tillslut. Hon hette Marianna. Hon lärde mig att man måste ha en balans i livet. Att livets mående är en vågskål, en skål av måsten men också en skål av passion, välbefinnande och nöjen. När den vågen har jämn nivå och är välbalanserad, då mår man bra. Tippar den över åt något håll, ja då vet man att balansen inte är särskilt balanserad. Kul ändå om den tippar åt välbefinnandets sida! Då lär man känna sig lycklig.

Jag fick gå hem och se över mina vågskålar helt enkelt! Jag upptäckte att jag var mera död än levande. Det var ju inte en så väldigt kul upptäckt. Hur ska jag hitta något jag kan lägga i den andra skålen? Den som var välbefinnande och passion med nöjen? Suck, tror inte jag tycker något är särskilt kul alls!

Så tänkte jag. I efterhand kan jag känna att fy va trist att behöva känna så. Väldigt svart. Samtidigt som det är en flykt från att faktiskt ta tag i dig själv, lära känna dig själv på djupet. Vad tycker JAG är roligt? Sen att börja testa sig fram lite i dessa områden. Våga ha kul. Våga släppa loss lite från livets seriösa måsten.

Okej, jag börjar gå ut och gå på soliga dagar. Jag gillar solen i alla fall. Bra Jennie! Det var inte många soliga dagar just den vår och sommaren, men det blev en början. Jag började komma ut i naturen, få frisk luft i mina lungor och tillslut tog jag bilder på vackra vyer. Gick hem och redigerade. Detta var början på något som kom senare. Jag började gå ut även mulna dagar, jag gick till och med ut snöiga dagar osv ...

Jag fann passion, ett välbefinnande och ett nöje i att vara ute! Jag förstod inte riktigt själv detta, inte just då. Huvudet var så tjockt utav andra tankar, som att försöka hitta ett välbefinnande hahah.

Senare lade jag upp någon bild på sociala medier. Mest för skojs skull. Det skapades en grupp som heter fototräffen och jag ordnade en utställning för andra, men inte satte jag upp någon bild själv inte! Nej, det vågade jag inte.

Jag började må bättre, sakta men säkert tog jag, utan att jag själv fattade någonting, små steg framåt, mot ett bättre mående. Jag gjorde det jag tyckte var kul! Fotade vackra vyer och var ute i naturen. Senare började jag löpträna igen, efter en lång tids uppehåll och några kilo tyngre, där är vi ungefär nu. När man håller på med löpning så lär man sig snabbt att styra sina tankar, utmanarna sig själv lite till och sen lite till... det är en träning i sig som jag verkligen behöver just nu. Kanske behöver även du detta? Öva på att våga lite och sen våga lite till. När jag först lade ut mina bilder på nätet kom det olika reaktioner. Någon skrev en gång ”har du blivit naturfotograf nu eller” Jag skämdes och vågade inte lägga ut fler bilder på väldigt länge. En gång raderade jag allt från datorn! För jag tyckte att mina bilder tog upp för mycket plats, och bara låg och skräpade! Så synd att jag gjorde det.

Tiden gick lite till och coronavirus med pandemi kom och besökte världen. Jag sneglade på kameran igen, där låg den och samlade damm och min vågskål tippade lite. Jag stod plötsligt med massa tid och kände att måendet inte var hundra. Den här gången visste jag exakt vad som var felet. Kameran hade fått damm för att jag inte rört den på länge och jag hade dålig ”kondis” för att jag inte rört på mig.

Jag tog på mig löparskorna. Grabbade kameran. Ut och sprang. På mina pauser för att hämta andan, tog jag bilder. Bestämde mig för att bli den där ”naturfotografen, eller??” Som någon nämnde sist! Men denna gång göra detta med stolthet! En sak är säker! Jag ska lägga mycket mer tid på mina foton! Säkert pågått till och från i över 15 år nu. Ingen ska få trycka ner min dröm. Vad är det man är så rädd för egentligen? Andras tycke? Att man inte ska bli nöjd själv? Jag väntar idag min första tavla med fjärilar i magen!

Jag skapade @vackravyer_

och nu ska jag våga lite till och sen lite till...



GAIO-ROSARIO i Portugal





159 visningar1 kommentar

Senaste inlägg

Visa alla

Sweet Lolita

Vad är Sweet Lolita? Det är ett mode grundat i Asien, Japan på 1990-talet. Inspirerat ifrån olika tidigare stilar, som Rococo och viktorian perioden. Under åren som gått har modet spridit sig över hel

vem är Pinkiis? Vad gör hon här?

Jag kommer att börja med vem jag är. Jag Kallas för Pinkiis och är ifrån Kalmar, är cosplayare, modell, skapar smycken, är personlig assistent, och är väldigt intresserad utav modet Lolita, som är ifr

  • Tumblr Social Ikon
  • Twitter Social Ikon
  • Pinterest Social Ikon
  • Linkedin Social Ikon
  • Instagram Social Ikon
  • Facebook Social Ikon
  • Flickr Social Ikon