Boys will be boys? No way!

Boys will be boys var titeln på en fotosession som dök upp i mitt huvud för ett antal år sedan och som idag har vuxit till helt nya dimensioner på flera olika sätt. Det började egentligen med att jag alltid haft ett särskilt intresse för det och de som sticker ut lite utanför normen och för att jag alltid lockats av att faktiskt prata om sånt som vi alla människor gör och tänker på men som vi av gammal tradition, eller för att skydda den privata sfären, inte pratar om. Just fotosessionen dök upp i mitt huvud när jag träffade Marina via nätet. Vi hade skapat en kontakt eftersom hen ville fotograferas av mig och gillade mina lite knäppa idéer och jag var nyfiken på Marina som på något sätt stack ut. Kanske var det för att hen var performenceart artist och inte rygga för några idéer? Eller kanske var det även för att hen i sitt uttryck både var "manlig" och "kvinnlig" (vad nu det är?) i en oslagbar kombination på en och samma gång? Hur som helst så blev bilderna grymma och är något som jag idag faktiskt är stolt över att vi båda vågade genomföra.


Så går tiden


Livet rullar på och saker sker, familjen växer, man flyttar, får nya erfarenheter och världen förändrar sig på gott och på ont. Det är dock en sak som består, "Boys will be boys".

Jag är själv en produkt av min tid och min uppväxt, som trots allt känns väldigt sund i jämförelse med dagens informationsflöden och åsiktshets. Jag vill inte måla Fan på väggen och självklart finns det otroligt mycket bra och positivt idag både på nätet, i media och här i verkligheten men desto viktigare då att visa det och stå upp för det och våga visa när något inte går rätt till. Våga vara en motpol och en förebild till de som hamnat snett. Jag är i grund och botten en positiv människa och jag vägrar tro att det skulle vara kört.


Jag är feminist, och på något skevt sätt tror jag att de flesta är det i grund och botten eller finns det faktiskt några som anser att vi bör skilja på jämställdheten beroende på kön, på riktigt? Det kommer säkert finnas en skara folk som får en klump i magen när de läser ordet feminist. Det finns säkert de som tycker att det är fel i någon märklig försvarsreaktion, att jag skulle förespråka manshatare, radikala ideologier och massa konstigt. Jag förespråkar nästan inget hat och radikalisering tycker jag är otäckt oavsett om det är som feminism, patriarkatism, religion, främlingsfientlighet eller what ever. Tiden går och livet är ungefär som vanligt men så hände något i och med Metoo, alltså något jäkligt bra som skulle ha skett för hundratals år sedan egentligen. Jag tror att många män fick sig en ordentlig tankeställare och en vilja att ändra på systemet och ändra på manligheten. Jag har alltid sett mig som en förespråkare av jämställdhet, och som en juste kille men såklart kan även jag se situationer och händelser i min historia som inte varit lika bra i alla lägen. Främst skapat av en jargong och tradition om hur saker bara bör vara, eller?


När åsikter i ämnet dök upp i sociala medier eller på andra platser reagerade jag också alltid med en gnutta irritation och blev nog lite sårad. "Men hallå, det är inte ALLA män som beter sig så. Vi snälla som vill hjälpa till finns faktiskt också". Såklart så är det så. Det gäller inte alla män, precis som radikala feminister inte heller gäller alla feminister, för att göra en liknelse. Men, och nu kommer vi till den viktigaste delen i det här inlägget. Men, eller män.


Män


Det är något som är så himla sjukt och felaktigt i många mäns beteende. Jag har kommit på mig många gånger att sitta och skämmas för att vara man. Det räcker att se nyheter, läsa tidningar, kolla styrande politiker i världen, när det skett något mord, misshandel, våldtäkt, bråk, hat ja det mesta som är kriminellt eller inte särskilt bra för andra, så är det män. Kom inte med något försvar nu att "Ja men...." det är ju ganska uppenbart att så är fallet. Det jag tänker nu är att det här måste ändras. Har vi inte kommit längre år 2020. Är vi fortfarande bara djur som styrs av primitiva instinkter och kuken? Och för säkerhets skull, NEJ det gäller inte alla män. JA det finns idioter till kvinnor också, men rent generellt talar statistiken och verkligheten sitt tydliga språk.


Det finns flera konton på sociala medier med kroppspositivism, kroppsaktivism och feminism som är till för oss alla oavsett vilket kön vi anser att vi tillhör. Det är det minst väsentliga här. De finns till för oss människor så vi ska få perspektiv på världen och oss själva. De finns för att vi ska reflektera och lära oss något. Huvudsaken måste vara att alla är OK precis som de är och att alla har samma rättigheter och skyldigheter mot varandra. För att bara lyfta några så finns ju Stina Wolter och Natalie Dahlberg (som även skrivit ett inlägg här). De får utstå en massa hat och åsikter och gissa från vilka det främst kommer. Jo män, surprise. Varför anser man att man har rätt att uttala sig om en annan människas utseende, behåring, nakenhet, vikt, ålder? Varför skickar man dickpics helt random? och varför tror man att en naken/lättklädd kvinna vill knulla där och då och just med dig? Dels tänker jag att nätet är bra plats för fega kräk att försöka utöva sin makt mot främst kvinnor. Det finns en rad olika plattformar som gör det möjligt. Men bara för att det är möjligt så är det ju inte ok. Nätet är även en plats där vi andra finns. Där Stina finns och Natalie och tusentals andra, där finns jag, du och en massa bra folk som nu måste stå upp. Visa alternativet, visa det bättre.


Jag hoppas och tror att det kommer en förändring med yngre generationer men det finns uppenbarligen fortfarande ett stort behov av att förändra och vara en motpol, en förebild. Jag har precis sett Björnstad på HBO. Det är baserat på böcker av Fredrik Backman där man behandlar just det här. Den till synes "oskyldiga" kulturen i omklädningsrum som säkert är aningens överdriven i böckerna men som finns där ute, bland våra barn och ungdomar och säkert hos vuxna också. Den finns i skolan, den finns i offentliga rummet och ska vara "oskyldig". "Ja, men jag menade inte så". Om man inte menar så. Varför ens säga det? Det är dags att sluta gömma sig bakom att det skulle vara en "grabbig jargong". Det är fan inget grabbigt i att vara idiot och bete sig korkat och sexistiskt. Jag brukar prata med min egen son så ofta det finns möjlighet och utrymme men jag tror och hoppas att den generationen har fattat saken, i alla fall en del av den.


Vad ska vi göra då?


Jag tänker att vi som faktiskt anser att det här är fel och helt galet (jag tror vi är fler än de andra) faktisk måste står upp för det rätta nu. Gör positiva inlägg. Hjälp till att förminska hatare och gubbäckel, hjälp till att säga ifrån när en jargong inte är lämplig. Jag får för mig att hatare är mer aktiva på sociala medier och liknande än vi normala personer, men kanske är det dags att ta tag i det och verkligen vara en motpol och visa på en förändring, en förbättring och fler alternativ. Tänk till både en och två gånger innan du själv kommenterar ett inlägg och varför du ens kommenterar det. Framför allt. Var inte rädda. Det här bara måste gå att ändra innan världen är en död klump i rymden där hat och makt styr.


Det kanske är en otäck värld som öppnar sig med otäcka sanningar om dig själv eller kanske om vänner, släktingar men vad är alternativet? Var inte rädda, jag tror vi har allt att vinna på det här och jag tror att om vi blir mer tillfreds med oss själva är vi både bättre partner, pappa, sambo, särbo och framförallt medmänniska. Så sluta hata, sluta ha åsikter om saker som är helt oväsentligt och som sårar och skadar andra. Ha istället åsikter om hatare och de som inte bidrar till en bra utveckling av samhällets alla kön, storlekar och sorter och som ser hela mänsklighetens unika sak, att alla är vi olika. Ha åsikter som stärker andra, som får andra att växa och må bra.


Boys will be boys?


Men tänk ändå vad som starta med fotosessionen för mig och för Marina, eller rättare sagt Kim. Förutom att vi lekte med typiska könsroller och vilken jargong en kille skulle ha på bild i en kvinnas kropp, så väckte vi en övertygelse hos mig som länge legat och grott och varit en övertygelse för mig sen barnsben men som idag är ett måste och en självklarhet att sprida och dela med mig av. Kim som faktiskt idag ser sig som könsneutral och som kämpar mot både egna demoner som de på nätet som saknar förståelse och som bara har tradition som enda, enkla förklaring till varför saker ska vara på ett visst sätt. Läs blogginlägget vett jag! Jag tror INTE Boys will be boys särskilt länge till i samma betydelse som förr. Vad är det att sträva efter? Du är du och alla är unika i alla våra likheter och olikheter. Det är OK att vara den man är oavsett hur man är så länge man klarar att inte klanka ner på andra, såra andra, skada andra. Boys will be humans too.


Tack för ordet.


/Mattias Åström



PS: När jag var liten älskade jag att klä mig som tjej och dansa och uppträda för släkt och vänner. I vuxen ålder har jag blivit fegare men har nästan alltid haft långt hår och fått höra att jag skulle vara "tjej" på grund av håret och hur fint det är när det är kort. Korkat jag vet!

Namnlöst-2.jpg
  • Tumblr Social Ikon
  • Twitter Social Ikon
  • Pinterest Social Ikon
  • Linkedin Social Ikon
  • Instagram Social Ikon
  • Facebook Social Ikon
  • Flickr Social Ikon